Jag är framme! Jag är i Falun och har hittat min nya lägenhet. Dem senaste dagarna har spenderats med mina föräldrar. Vi har åkt runt i stan och kollat in lite olika områden som verkar najs. Lugnet kommer absolut att bli mitt favoritområde här i Falun. Det är där skolan ligger men de är inte det viktiga utan idrotten. På Lugnet finns allt. Friidrott, Cykel, Skidor, Bandy och en riktigt god lunchbuffe :D

Falun är en lite mindre stad än Växjö, men den känns alldeles lagom. Stadskärnan är mysig och man har ganska nära till allting. Bojsen Beach ligger ju bara några hundra meter ifrån lägenheten tex. I kommande dagar ska jag utforska ännu mera, jag ska kolla in stadens butiker och se om det är något att ha.

Men idag var en sorglig dag på sitt sätt. Idag lämnade mina föräldrar mig ensam kvar i Falun och åkte hem till Växjö igen. Jag har aldrig varit ifrån dem i mer än max två veckor typ. Nu ska jag bo ensam ifrån dem ett bra tag. Visst jag kommer komma hem, men det blir ju inte varje helg direkt. Det är i sånna stunder där man tar farväl där den äkta kärleken visar sig. Jag mådde inte bra när dem hade lämnat mig. Jag kände mig väldigt väldigt liten och ensam. Under dagen blev de sakta bättre och bättre. På kvällen blev det riktigt bra. Därför att killen som ska flytta ut snart var inne i lägenheten och gav mig nyckeln till internetet. Tänk att man kan vara så beroende av internet? Jag fick iaf tillgång till lite musik, facebook, min blogg och SVT play kanske ;) Så nu blir dagarna lite livligare och humöret steg något. Jag saknar min gamla klasskompisar. Att Jenebeck skulle ta över topplistan på snapchat var ju ganska otippat. Men en kamera på framsidan av mobilen kan göra mästerverk. Likaså jag. Nu ska jag trycka i mig resten av popcornpåsen, eller blir det halv 2 popcorn som Per skulle sakt?

Jag kan vara stark.

Pappa brukar alltid säga att om man har gått och väntat och längtat till en fest eller något evenemang så går det alltid för långt. Ofta stämmer detta väldigt bra därför att dem gångerna som man är som mest taggad på att festa blir det aldrig riktigt bra. Däremot när man gör något mer spontant så blir det ofta väldigt lyckat. Men i fredags så var det en sån där efterlängtad kväll. Det var nämligen Karl-Oscardagarna i Växjö i helgen. CO dagarna är kanske årets höjdpunkt i Växjö då alla ungdommar är nere på stan. Många dricker sin första öl eller sider som 15 åring. Förra årets CO blev en total katastrof, så berusad jag var då har jag aldrig någonsin varit och kommer förmodligen aldrig bli. Därför tänkte jag istället att ta det ganska lugnt detta året. Så blev det inte, klockan 21,50 ringde jag till min syster och bad om skjuts hem därför jag inte kunde gå hem själv. Hon skulle ju självklart också på fest så hon var ju inte körduglig direkt, och mina föräldrar ville jag inte ringa. När klockan var 23 så låg jag på en gunga i Ekabacken och ringde min kompis, grym som han är så kom han springades med en vattenflaska som var guld värd i det ögonblicket. "Kan berott på att jag spydde på vägen till gungan". Med vattenflaskan i den ena handen och mobilen i den andra så kunde jag mig sakta ta mig hemmåt. Jag vet inte exakt när men jag tror att jag var hemma lite över midnatt och kunde väldigt tyst och smidigt krypa ner i min säng.

Under lördagen gick jag i ide, endast några få hörde av mig under den dagen. Men konstigt nog mådde jag inte så dåligt. På kvällen satt jag återigen på min träningscykel och genomförde ett bra träningspass.

På söndagen hörde jag av min Norska kompis igen, hon mådde inte bra. Hon hade också festat och mådde ungefär som jag gjorde dagen innan. Men man mår alltid som man förtjänar dagen efter en fylla. Det är ju bara skit man stoppar i sig och skit får man tillbaka. Vill man ändra på det så är det upp till en själv att göra det. Konstigt är de där med alkoholen. Det är något som väldigt ofta disskuteras och väl är väl de. Men jo till en viss gräns så känner man ju sig gladare och roligare av alkoholen, men det är när gränsen överstigs som det inte blir roligt längre.

Under de senaste dagarna har jag varit väldigt fundersam och tänk mycket. Jag har varit glad, stark, nervös, besviken, arg, förväntansfull, orolig, ångestladdad och känsloladdad. Som ni förstår så har det snurrat mycket tankar i huvudet på både det förflutna, nuet och framtiden. Jag vet fortfarande inte om det är rätt beslut jag tar när jag flyttar på torsdag. Jag känner i alla fall någonstans att det ska bli kul, intressant och spännande att bo själv i en lägenhet. Jag har börjat acceptera min rumskompis även om jag inte träffat honom. Det ska även bli väldigt kul att få inreda lite själv för en gångs skull.

Under dagarna har jag även kollat på endel film och på film är alltid allting så bra. Det får mig att fundera ännu mer på vad man ska prioritera här i livet egentligen. Det bästa vore väl att kombinera allt man vill göra, men det är svårt. För de jag vill göra ligger ju utspritt över hela jorden och så vitt jag vet så kan man ju bara vara på ett ställe i taget.

Behöver lite kärlek från fel sort och sympatier från fel håll

http://open.spotify.com/track/5rYvoJOJ0y8AYodTdf3Wxi

Jag är verkligen jättedålig på att säga hej då eller farväl eller vad fasen man nu säger när man lämnar någon. Det kvittar om man säger hej då för evigt eller bara för dagen. Oavsett tillfälle känner jag mig alltid lika dum när jag ska skiljas från någon. Jag vet inte varför, men kanske beror det på att jag inte har tagit farväl av så många så jag inte fått in någon vana.

Den ända gången som jag kände efteråt att det var ett bra farväl var när jag gjorde slut med min flickvän. Jag var väldigt nervös innan och trodde att hon skulle bli jätteledsen. Jag hatar verkligen att såra folk på det viset så jag var verkligen orolig över det. Men när vi tillslut pratade ut om det så tyckte hon likadant som jag. Jag vet inte hur hon kände sig efterråt, men det var som en stor lättnad. Dels för att vi hade gjort slut gjorde mig lättad men framför allt på sättet vi gjorde slut. Att ingen blev ledsen eller besviken kändes väldigt skönt så istället så kramades vi glada och sa,

Hej då! 

Johnny Clegg & Savuka – Dela

Dela är en väldigt fin låt som jag själv hörde för första gången när jag kollade på filmen Djungel Gorge för många år sedan. När jag sen hör låten på min kompis playlist på Spotify så mår man genast lite bättre. Jag tror inte det finns någon annan som lägger till just den låten på sin playlist. Kanske just för att min kompis påminner väldigt mycket om låten och melodin. Det är en glad och lycklig låt som påminner en om att bara leva livet utan bekymmer.

När jag hör låten så dyker det bara upp vackra bilder i huvudet. Jag skulle kunna vara i afrika och springa som aldrig förr. Bara springa med ett leende på läpparna tills jag inte orkar mer. Eller att bo tillsammans med någon, någonstans i världen utan ekonomiska bekymmer. 

Try to reach your dreams!

Vad ska det bli av mig sjunger Laleh i lurarna. Ja det vet jag inte men jag tänker på det varje dag. Ja tänker väldigt mycket på allt möjligt. Säkert dubbelt så mycket mer än vad som är normalt, och det kanske inte alltid är så bra. Många gånger har jag tänkt aldeles för mycket och själv dragit helt fel slutsatser utan att egentligen ha en aning. Men många gånger så har jag ändå haft helt rätt i det jag tänker så det är inte alltid det blir fel. Ofta tänker jag på vad mina kompisar tycker om mig vilket kanske inte är så jävla smart. Man borde liksom slippa tänka på vad andra tycker och bara va. Men det går liksom inte att undvika, tankarna bara flödar.  

Asså va fan! Vem kan man lita på?

Jag tänkte att det kan vara bra för er tappra läsare att veta hur jag ser ut. Så detta är jag på en strand på Bornholm     

Här är en bild på Falun ifrån lugnets skidstadio. Backhoppning är inget som jag sysslar med men det vore extremt kul att testa när man bor i Falun. 

Pontus Hultin Johansson