Helgen var kanon, jättebra och rolig. Min pappa och Davis Fridell var uppe på besök och David skulle även tävla på terräng-SM på lugnet. Jag träffade massor av gamla löparkompisar, som varken pluggar eller har ont i knäna utan bara springer på utan problem. Helgen var jätterolig, men den fick mig att fundera och skapa ångest. Jag vet att om jag hade varit skadefri hade jag kunnat vara bland dem 5 bästa 19 åringarna  Sverige på löpning och det svider. Det gör ont att veta att jag hade kunnat stå på pallen och glädjas mer än någon annan, men istället får man stå vid sidan av och se på. Inte nog med det så har vi ett tråkigt avsnitt i skolan och jag orkar inte jag vill inte plugga. Det går inte jag får inget gjort utan bara gör andra saker hela tiden. Det känns som jag äter pepparkakor i hopp om att bli snäll och få massa vänner. Ångest eller stress jag vet inte men det är fan jobbigt. Det är sjukt att en så bra helg kan vända på vardagen till att blå så svår. Det var så skönt och tryggt på något vis att ha Pappa i Falun igen och när han åkte uppstod en tomhet, sama tomhet jag kände när jag flyttade hit och mina föräldrar åkte hem. Jag vill har svar på livet. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig som fjorton år igen när jag frågar mig själv, Hur vet man om man är kär? Finns det några speciella regler och exakta beteenden som kännetecknar att man är kär. Om man drömmer om en person, om man minns dess lukt, skratt och hur personn...

Mycket har hänt under tiden som jag verkligen inte har haft något sug efter att skriva. Det har varit ett jullov vilket känns väldigt långt bort nu, men redan då så hände det grejer. Årets julafton var verklig som den alltid har varit, inget märkvärd...

Min klasskompis som verkligen förstår Håkan Hellström som jag gör!     ...

Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!Det här har växt i migÅh, så länge nuRegnmoln brukade jaga migOch nu jagar jag morgonen längs avenyerDu var full och jag var fullI aprilsolenDu är den sortens flicka jag gillarFör du är tom och jag är tomOch ho...

Blogga regelbundet är väl inte min stil antar jag. Jag har liksom inte haft något sug efter att skriva ut det jag känner. Men jag känner mycket, jag kan lyssna på Håkans låtar en hel dag utan att tröttna. Det är helt otroligt så texterna gräver sig d...