Jag känner mig som fjorton år igen när jag frågar mig själv, Hur vet man om man är kär? Finns det några speciella regler och exakta beteenden som kännetecknar att man är kär. Om man drömmer om en person, om man minns dess lukt, skratt och hur personnen beter sig mot andra människor. Eller om man kan ta ut sina känslor i form av styrka i några sekunder som sedan bara dör ut. Är det då sånna beteenden som kännetecknar för att man är kär? Eller är det kanske bara ett beteende som byggs upp av att man hela tiden vill ha någon att gå till och luta sig emot att känna att det hela tiden finns någon där, att man inte är ensam.

Kärlek vid första ögonkastet som man  alltid påminns om i filmer tror jag bara är påhitt, iaf tror jag det tills jag motbevisats av dess motsats. Nä jag tror det handlar om tid och bearbetning av mer än bara information som man får vid första ögonkastet. Men visst det kanske inte är svårare än att det bara säger klick direkt typ som magi? Det är inget som jag har upplevt i varje fall.

Drömmar är ju jävligt konstiga saker. Det är som om man bygger upp en värld av sina högsta önskningar men när man sedan vakanar så visas det vara raka motsatsen och man påminns om vad man har och inte har. Likaså med musik och film. Jag går ingenstans utan att lyssna på musik nu för tiden. Jag vet inte om det är för att minnas eller glömma för inget av det funkar. Nu låter det ju som att jag lever ett liv i depression och ständig tyngd i hjärtat. Riktigt så illa är det inte, jag mår oftast himla bra och får mig oftast fler goda skratt med mina kompisar om kvällarna. Det är bara det där med kärleken som förundar mig lite. Vad är det? Och hur vet man om man är kär?

Om man någon gång skulle komma över vad det egentligen handlar om, hur ska man då kunna kontrollra den, eller går inte det? Kärleken känns som min lärare skulle se det, som en individuell dynamisk systemteori.

Mycket har hänt under tiden som jag verkligen inte har haft något sug efter att skriva. Det har varit ett jullov vilket känns väldigt långt bort nu, men redan då så hände det grejer. Årets julafton var verklig som den alltid har varit, inget märkvärdigt, inget spex inga överraskningar heller vad jag minns.

Till den 26e december hade jag tagit på mig uppgiften att ordna en liten förfest med min gamla klass som verkligen blev superlyckad. Det dök upp ungefär så många som man kunde tro och hoppas på. Alla människor som gjort min gymnasieavslutning till den bästa tiden i mitt liv var där och vi pratade dansade och hade trevligt. Vi drack lite öl också. Sedan drog vi ner på stan och hängde på grace tredje dansgolv.

Hemma i falun efter lovet var jag efter många svängar på landsvägen mellan Sälen och Falun. Jag har varit fruktansvärt glad och lycklig, ledsen besviken och ännu mer ledsen. Tom på känslor vilket jag aldrig riktigt upplevt tidigare. Men det som inte dödar härdar eller va dem säger,,, Nä 2014 har inte riktigt levt upp till sina förväntningar men det kanske vänder.

Skolan rullar på med examinerande uppgifter och inlämningar. Flera gånger har jag tänkt att programmet jag läser är ett program för tröga ungdommar som inte kommer in på något annat ställe. Väldigt många har ingen aning om vad träning är över huvudtaget. Kan störa mig oerhört på enkla frågor som en 12 åring kan svara på.Jaja, de kanske blir bättre de å.

Träningen har också varit som en bergochdalbana utan dess like, till en början på året kunde jag träna väldigt bra och åka skidor osm en tok. Tills jag tog i för mycket och fick ont så jag inte kunde åka längre. Och mina knän som verkar vara känsliga som hönsägg håller ju bara varannan dag så inte blir det mycket löpning heller. Ingen målsätting ingen motivation har gjort mig till en fet soffliggande lättölsdrickande student som bara ligger och tycker synd om sig själv.

Det är slut med det nu. Nyrakad, en smak på motivation och ja snart 20år så känns det bättre. Dagarna tar man som dem kommer vilket är väldigt skönt. Inga förväntningar eller hopp finns nu runt omkring och jag gör allt på mitt eget vis. Så snälla 2014 ta och börja leverera lite d-vitamin och glädje nu så man kan glömma det som varit och gå vidare.

Någon stackare har ju läst min "blogg" dagligen, så nu får du något att fundera över.

Tack.

Min klasskompis som verkligen förstår Håkan Hellström som jag gör!  

Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!

Det här har växt i mig
Åh, så länge nu
Regnmoln brukade jaga mig
Och nu jagar jag morgonen längs avenyer

Du var full och jag var full
I aprilsolen
Du är den sortens flicka jag gillar
För du är tom och jag är tom

Och hon sa:
Egentligen är du inte kär i mig
Och egentligen
är det okej med mig
För jag blir aldrig kär i nån
Sånt där är slöseri med tid...
Men då slösar vi bort våra liv
(jag tänker alltid på dig i april)

Ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på
En kyss innan du går
En kyss att bygga en dröm på

Egentligen älskar du inte mig
Och egentligen
är det okej med mig
För jag älskar ingen alls
Sånt där är slöseri med tid

Jag var ingen
Du var aprilhimlen

Som jag minns den...
och som jag minns dig...

Och jag hoppas att du kan se mig nu
Och jag hoppas att du....
hör mig nu

Blogga regelbundet är väl inte min stil antar jag. Jag har liksom inte haft något sug efter att skriva ut det jag känner. Men jag känner mycket, jag kan lyssna på Håkans låtar en hel dag utan att tröttna. Det är helt otroligt så texterna gräver sig djupt ner i skallen på mig. Oavsett vilken textrad man skulle vilja skriva ut i sina twitterfacebookinstagram sidor så skulle det låta som världens klysha. Men ikväll när jag gick hem ensam från att ha sett Känn ingen sorg för femte gången så kunde jag sjunga ut textena för mig själv.

En stackars vänlig själ är det som har varit inne och sett om jag skrivit något på bloggen nästan varje dag. Sjukt vackert.

Men jag har haft endel för mig. Bland annat har jag pluggat in två stora tentor som jag hade sån ånget över. Sedan har träningen "löpningen" börjat kännas bra igen vilket jag är otroligt glad för. Jag har verkligen märkt hur mycket jag tycker om idrotten när jag tvingats vara ifrån den.

Jag saknar mina vänner!
Det ska bli otroligt kul att komma hem över julen och träffa sina gamla klasskompisar som jag ägnade min hitils bästa livstid med. Men Falun är bekvämt och jag är bekväm med Falun. Jag kan vara som jag vill utan att göra sig till eller tänka på någon. Visst vill man se lite extra bra ut när man tränar inför snygga friidrottstjejer i hallen men inget överdrivet liksom. Hemma så hade alla en bild av vem jag va och många visste vad man hade för bakgrund. Här i Falun så har alla fått skapa sina egna bilder av vem jag är. Ingen som har någraa fördommar eller dömningar även om man nu efter några månader börjar se bra och dåliga sidor hos människor i min närhet.

Jag försöker umgås med min rumskompis David när vi båda är hemma och inte sitter på våra rum. Han kan vara skön att prata med ibland om de mest vardagliga saker. Men när han är uppe hela nätterna och spelar och chattar blir jag lite trött.

Jag ska till lindvallen med några av mina grymma polare från ID10B, jag har sjukt höga förväntningar på den resan så jag hoppas den bli skön som en göteborgare. Skidor - Bastu - Öl, otroligt skönt att inte tänka på något annat!

Jag kollade på Känn ingen sorg med några icke Håkan fan ifrån klassen vilket inte alls var så roligt som man kuned hoppas. Dem märker ju inte när låtarnas titlat kommer in i filmen eller förstår varför vissa saker utspelar sig som dem gör. Jag vet vilken dy hon varit i, Vill du ha en idiot lägg din hand i min!

Ni enstaka som läser få inte bli arga för att jag inte skriver så ofta men ibland kommer det inlägg och det är skönt att skriva av sig lite då och då.

-Vad hette skeppet?

-Vasa!

-Hur sjönk det?

-Botten upp!

Veckan blev bra tillslut. Efter npgra dagar gick den tomma känslan över och vardagen blev som vanligt igen. Däremot suget till att plugga kom aldrig tillbaka. De var faktiskt riktigt komplicerat och när jag känner att jag inte lär mig någo så skiter jag i det vilket gör att jag inte kan det när det är examination vilket inte är bra. Det blir inte lättare av att mina guppkompisar kunde ännu mindre än jag. Detta ledde till att min grupp var den sämsta under hela examinationen och vi var jävligt nära på att bli underkända vilket nästan ska var omöjligt på den uppgiften. Lärar var inte direkt hjälpsam heller, en ryss som kallas Tonken. Han hjälpte oss inte när vi inte kunde svaret utan istället sågade oss vid fotknölarna typ. Som ni förstår så var inte detta min bästa vecka i skolan. Däremot har träningsveckan varit betydligt bättre :D
Det började i torsdags kan man säga med ett rullskidpass på 50km i riktigt grisigt väder, men det kändes bra hela passet vilket tyder på att träningen gett lite resultat. Sen på fredagen behövde jag lite speed så körde intervaller i hallen 10x200m + 5x60m. Det är riktigt kul att springa fort, jag förstår inte varför jag inte gör de oftare. Självklart ger de träningsverk att springa fort när man inte är van vid de vilket jag fick känna i helgen. Igår lördag så bestämde vi oss för att köra dubbelpass. Så på förmiddagen blev de 95min rullskidor kanske runt 25km. De kändes gött körde över berg och dlar vilket blev jobbigt tillslut. På eftermiddagen däremot körde jag ett av de jobbigaste passen i hela mit liv! och då har jag ändå genomfört ett x antal pass genom åren. Skidgång bestämde vi oss för. Det låter väldigt snällt men det är få övningar man för upp pulsen så högt som på skidgång. Man går/hoppar/joggar upp för en backe med skidstavar. Vi körde utmed hoppbacken i Falun som är 560m lång 8ggr upp och ner. Detta blir totalt ca 4,5km uppförsbacke. De var jobbigt kan jag lova :) Men det är himla gött att kunna köra hårda pass igen och bli riktigt trött. De är ganska längesen sen sisst. Jag behöver träna mycket för att må bra, jag blir nöjd och stolt över mig själv vilket är skönt.

Så nu äter jag pepparkakor för att det är förbannat gott istället :D jag ska räkna hur många burkar det blir i vinter förra veckan gick ju åt en burk iaf. Kan man hålla de snittet får jag öka träningsdosen lite tror jag ;)

Helgen var kanon, jättebra och rolig. Min pappa och Davis Fridell var uppe på besök och David skulle även tävla på terräng-SM på lugnet. Jag träffade massor av gamla löparkompisar, som varken pluggar eller har ont i knäna utan bara springer på utan problem. Helgen var jätterolig, men den fick mig att fundera och skapa ångest. Jag vet att om jag hade varit skadefri hade jag kunnat vara bland dem 5 bästa 19 åringarna  Sverige på löpning och det svider. Det gör ont att veta att jag hade kunnat stå på pallen och glädjas mer än någon annan, men istället får man stå vid sidan av och se på. Inte nog med det så har vi ett tråkigt avsnitt i skolan och jag orkar inte jag vill inte plugga. Det går inte jag får inget gjort utan bara gör andra saker hela tiden. Det känns som jag äter pepparkakor i hopp om att bli snäll och få massa vänner. Ångest eller stress jag vet inte men det är fan jobbigt. Det är sjukt att en så bra helg kan vända på vardagen till att blå så svår. Det var så skönt och tryggt på något vis att ha Pappa i Falun igen och när han åkte uppstod en tomhet, sama tomhet jag kände när jag flyttade hit och mina föräldrar åkte hem. Jag vill har svar på livet. 

Ännu en gruppexamination avklarad och några högskolepoäng fixade. Än så länge har jag klarat mig väldigt bra i programmets uppgifter. Med anatomin som vi håller på med just nu så är det väldigt många som klagar på att det är mycket att ta in och svårt att förstå allt. Jag tyckte de va mycket i början, men nu har vi ändå jobbat med det i tre veckor och jag tycker de mesta känns kanska klart. Väldigt mycket av det vi lär oss är helt logiskt, så när man tänker logiskt så blir även arbetet logiskt. Jag vet inte jag kanske bara är nonchalant och har fått lätta exempel på föregående uppgifter men det märker vi. På måndag har jag nämligen muntlig individuell tenta eller "munta" som Kello så fint sa det. Då ska jag iaf få visa upp mina färdigheter inom Anatomi och Fysiologi. Lite nervöst eftersom att det är den första tentan men jag tror det kommer gå bra. 

Handlade lite idag, landade på 660kr. De viktiga jag skolle köpa var toarullar eftersom att de var de ända som var lite av en kris. Jag gick i butiken, hade ingen choppinglista utan bara plockade lite så de gick på endel. Det slutade med tre stora matkassar som jag knappt kunde ta med på cykeln hem. Men halvvägs hem så kommer jag på att jag har ju glömt att handla toarullar. Alldrig att jag går tillbaka nu med tre feta kassar, så jag får hoppas att inte hushållspappret fastnar i avloppet någon dag till om inte min roomi är snäll och handlar hem några rullar förstås. De verkar inte så eftersom vi båda sitter med varsin dator och degar i soffan.

Vintern har kommit till Dalarna, deta lovades till och med snö idag men det är inget som jag sett till iaf. Men minusgrader är de och det dröjer nog inte många veckor innan dem drar igång med konstsnön uppe på lugnet. Ser fram emot vintern extra mycket detta året eftersom att förhållandena till fin skidåkning är betydligt bättre här än hemma i Växjö. Dessutom ska jag åka skridskor i vinter. Massor av skridskor och fort ska det gå. 

Det rullar på som det ska.