Min klasskompis som verkligen förstår Håkan Hellström som jag gör!  

Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!

Det här har växt i mig
Åh, så länge nu
Regnmoln brukade jaga mig
Och nu jagar jag morgonen längs avenyer

Du var full och jag var full
I aprilsolen
Du är den sortens flicka jag gillar
För du är tom och jag är tom

Och hon sa:
Egentligen är du inte kär i mig
Och egentligen
är det okej med mig
För jag blir aldrig kär i nån
Sånt där är slöseri med tid...
Men då slösar vi bort våra liv
(jag tänker alltid på dig i april)

Ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på
En kyss innan du går
En kyss att bygga en dröm på

Egentligen älskar du inte mig
Och egentligen
är det okej med mig
För jag älskar ingen alls
Sånt där är slöseri med tid

Jag var ingen
Du var aprilhimlen

Som jag minns den...
och som jag minns dig...

Och jag hoppas att du kan se mig nu
Och jag hoppas att du....
hör mig nu

Blogga regelbundet är väl inte min stil antar jag. Jag har liksom inte haft något sug efter att skriva ut det jag känner. Men jag känner mycket, jag kan lyssna på Håkans låtar en hel dag utan att tröttna. Det är helt otroligt så texterna gräver sig djupt ner i skallen på mig. Oavsett vilken textrad man skulle vilja skriva ut i sina twitterfacebookinstagram sidor så skulle det låta som världens klysha. Men ikväll när jag gick hem ensam från att ha sett Känn ingen sorg för femte gången så kunde jag sjunga ut textena för mig själv.

En stackars vänlig själ är det som har varit inne och sett om jag skrivit något på bloggen nästan varje dag. Sjukt vackert.

Men jag har haft endel för mig. Bland annat har jag pluggat in två stora tentor som jag hade sån ånget över. Sedan har träningen "löpningen" börjat kännas bra igen vilket jag är otroligt glad för. Jag har verkligen märkt hur mycket jag tycker om idrotten när jag tvingats vara ifrån den.

Jag saknar mina vänner!
Det ska bli otroligt kul att komma hem över julen och träffa sina gamla klasskompisar som jag ägnade min hitils bästa livstid med. Men Falun är bekvämt och jag är bekväm med Falun. Jag kan vara som jag vill utan att göra sig till eller tänka på någon. Visst vill man se lite extra bra ut när man tränar inför snygga friidrottstjejer i hallen men inget överdrivet liksom. Hemma så hade alla en bild av vem jag va och många visste vad man hade för bakgrund. Här i Falun så har alla fått skapa sina egna bilder av vem jag är. Ingen som har någraa fördommar eller dömningar även om man nu efter några månader börjar se bra och dåliga sidor hos människor i min närhet.

Jag försöker umgås med min rumskompis David när vi båda är hemma och inte sitter på våra rum. Han kan vara skön att prata med ibland om de mest vardagliga saker. Men när han är uppe hela nätterna och spelar och chattar blir jag lite trött.

Jag ska till lindvallen med några av mina grymma polare från ID10B, jag har sjukt höga förväntningar på den resan så jag hoppas den bli skön som en göteborgare. Skidor - Bastu - Öl, otroligt skönt att inte tänka på något annat!

Jag kollade på Känn ingen sorg med några icke Håkan fan ifrån klassen vilket inte alls var så roligt som man kuned hoppas. Dem märker ju inte när låtarnas titlat kommer in i filmen eller förstår varför vissa saker utspelar sig som dem gör. Jag vet vilken dy hon varit i, Vill du ha en idiot lägg din hand i min!

Ni enstaka som läser få inte bli arga för att jag inte skriver så ofta men ibland kommer det inlägg och det är skönt att skriva av sig lite då och då.

-Vad hette skeppet?

-Vasa!

-Hur sjönk det?

-Botten upp!