Att stanna på oppigårds ölbryggeri var det inte läge för när vi åkte mot stockholm i fredags. Däremot hoppas jag på ett besök där i vinter med lite ölprovning av deras fina ale. I bilen mot lidingö så dunkade trallpunken i högtalarna och Frans sjuka humor gladde efter dagens seminarie. När vi kom in till stockholm var de ju som vanligt en sån jävla lång bilkö. Vi lyssnade på radion där någon hade lärt sig att inte stressa upp i stressiga situationer typ bilkö, men ändå så blir jag irriterad över dessa köer. Jag fattar inte hur det kan bli sån lång kö i en stad med så mycket lokaltrafik? 

Jaja framme på lidingö så hittade vi den legendariska gymnastiksal vi skulle sova i på Källängens skola. Jag har inte riktigt sovit i sal med så mycket folk, klart ett klassrum med ett fotbollslag har man ju klarat sova i men detta var lite annorlunda. Säkert över 100 pers som snarkar och luftmadrasser som knakar. Under natten vaknar jag på marken av att luften i min madrass gått ur, fan tänker jag! Kan ju inte börja pumpa nu mitt i natten utan försöker somna om helt enkelt. De gick väl sådär,,,

klockan 9 på lördagmorgonen gick starten för mina kompisar på grönsta gärde. 10km väntade, fy fan vad sugen jag va på att springa. Jag hade träningskläder på mig och joggade runt för jag inte kunde stå still även om knäet gjorde något ont. De är konstigt att man kan bli så sugen på att bli riktigt trött och jävlig. Det blir bara fel om man ska försöka beskriva varför. Därför så gör jag aldrig de därför att dem som inte är intresserade kan inte förstå den känslan man har då man är i bra form. Bästa loppet i helgen gjorde nog Martin min falukompis från småland. Första gången på långa banan och blir 11! De är jävligt bra för er ointresserade. 

På kvällen var ju tanken att vi då skulle glida ner mot söder och dricka öl. Detta gick ju käpprakt åt hellvete då alla som sprungit under dagen skulle med bussarna så kön var ju flera kilometer lång. Tråkigt men de får man ta. Vi fick sätta oss på en sliten pizzeria på lidingö och dricka öl där istället. Inte lika kul men öl som öl så gjorde den gott i kroppen. Jag tänkte om jag ska kunna sova i natt så behöver jag lie öl för att kunna slappna av. Detta löste sig så pass bra så jag kunde sova på en tjockmatta med sovsäck. Sedan tror jag att jag sov bäst i hela gymnastiksalen.

I morse så var de ungdomsloppen, där jag har några bland min bästa idrottsminnen ifrån. De var liksom då min karriär tog fart med en trejdeplats bland ett hundratal löpare. Det är sån himla härlig stämning på morgonen på Gärdet. Höstluften rymmer hela kroppen av syre och när solen kommer fram så blir de magiska höstfärger. 

Hela helgen har de disskuterats om kommande veckas beermile vilket gör mig väldigt ångestfylld. Jag vet bara vilket hellvete de var förra året, men det är en sak som bara måste genomföras. Öl är ju gott, men när det ska drickas fort i kombination av löpning är det en annan femma. Det är inte okej helt enkelt. 

Det bästa med helgen är att jag såg nu att jag slutade skolan vid 12 imon så jag kan träna imon efter skolan och slipper laga matlåda nu!!!

Ajemän 

Ännu en bortglömd favorit.

Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen
Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen

Känns som känslor och panik har tagit över i mitt liv
Känns som ivern och ses har gjort mig vansinnig

Känns som ingenting finns kvar av allting jag en gång var
rädd att inte räcka till och bli ensam kvar

Men jag lovar att vara stark och jag lovar att vara god
jag kan lova hela världen att jag står vid mitt ord
I en hundradels sekund tränger ljuset fram
och jag ser vad jag gör när jag är i din famn

Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen
Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen

Jag hoppas på oss, jag tror att vi kan göra allting bättre
Allting är enkelt emellan oss, det är bara vi som tycker det är svårt
Att det är svårt och hitta hit, men det är så enkelt att tappa bort sig

Sen när inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?
När inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?

Mörkt Kallt Ljus - Den svenska Björnstammen

I think i know!

När jag ser på folk ser jag ofta ner på dem, inte för att va elak nej jag kollar på deras skor. Jag och min syster är väldigt lika på många sätt. Bland annat så har vi ett stort intresse för skor av alla typer, det är något vi ärvt från våran pappa. I vilket fall så tycker jag att skor säger väldigt mycket om en människa om man dessutom får veta vad dem har för musiksmak så säger det ännu mer om personen. Som när min syster skrev ett inlägg på twitter som i princip talade för att alla som bär converse är tråkiga, neutrala utan personlighet. Då fick hon ju lite kritik tillbaka, för självklart sitter inte personligheten i skorna. Men jag förstår vad hon menar i alla fall.

Skulle jag ha obegränsat med pengar så skulle jag ha ett stort rum med bara skor av alla typer, väggarna fulla med retro sneakers av alla färger. Jag skulle även köpa kläder för att bygga mig en stil som va annorlunda på ett bra sätt. Nu har jag inte ett stort bankvalv fullt av guldpengar, men jag gör så gott jag kan. Musik kan man ju i alla fall hitta bara man ger det lite tid och energi. Därför att musik kan skapa så starka känslor och förvandla ett tråkigt ögonblick till ett roligt. Jag cyklade till skolan häromdagen, de va ganska trist och mulet ute och det är uppförsbacke hela vägen till skolan i 2km. Men då lyssnade jag på Håkan Hellström och av en slump så spelades tre av hans bästa låtar i rad när jag cyklade till skolan. Tro och tvivel, Om du vill ha mig nu kan du få mig så lätt, och En midsommarnattsdröm. Då får man energi och cykelturen till skolan blir en helt annan upplevelse än vad den skulle varit utan musik. Därför har jag bestämt mig för att finna nya melodier och låtar som skapar nya upplevelser.

Till helgen ska jag till Stockholm och kolla på löpning och dricka öl. Jag skulle kunna skriva betydligt mer om vad det är för löpning, men det kanske kommer efter helgen. Det ska i alla fall bli väldigt kul att besöka Lidingö igen därifrån jag har några av mina bästa idrottsminnen ifrån. Förhoppningsvis så blir det fler i framtiden.

Det är höst och jag mår bra under årets bästa månad!

Vilka jävla föreläsningar jag haft idag, 3 timmar innan lunch och 2,5 efter lunch. Självklart har vi lite bensträckare lite hipp som happ, men ändå. Man orkar fan inte tänka på slutet utan sitter bara och slumrar. I dessa sömniga stunder brukar jag börja rita, förhoppningsvis ser det ut som man antecknar fast man egentligen inte lyssnar över huvud taget.När jag kom hem var jag bara sjukt trött och orkade inget alls. Då är film och glass de bästa som finns. Somnade självklart till under filmen eftersom att jag låg i min nya säng. Jaja filmen var bra ändå. Idag fick jag även brev från Norge. Alltid samma glädje som uppstår när man öppnar dörren och det ligger ett riktigt brev bland posten. Förhoppningarna är väldigt höga när man får brev, vilket ibland kan göra en besviken. Men man ska komma ihåg att om man över huvud taget får ett personligt brev skickat till sig så finns det någon som bryr sig om en. Det gör mig alltid lika glad när jag läst min brev.Efter mitt förra inlägg så tog jag tag i kragen och visade lite mod, men ändå inte. Jag skrev nämligen till en tjej och erbjöd en fika. Det är något jag aldrig tidigare gjort, att själv ta initiativ till en "dejt". Lite tråkigt nog så svarade denna tjejen att hon inte hade tid eller energi till de men vad gör de. Jag är nöjd över att jag ens skrev och frågade henne. Ikväll lyssnar jag på mina gamla favoritlåtar vilket är intressant eftersom att jag själv har glömt hur bra dem är :) men i Falun försöker jag hitta min musik!http://open.spotify.com/user/pontal%c3%b6parn/playlist/3LGg2UlJShEEIVQXzQltTD

I vanliga fall så har jag ett väldigt bra lokalsinne. Jag brukar alltid ha full koll på var jag befinner mig, men inte dem senaste veckorna. I nyckternt tillstånd har det inte varit något problem, MEN efter ca 10 öl så är mina sinnen inte i normalt tillstånd. Två kvällar har slutat med att jag fått ringa folk för att få hjälp med att komma hem, DET är jag inte van vid. På ett sett är det kul och skönt att inte ha några direkta rutiner utan allt sker utan planering. Det jag däremot är mer van vid är min personliga fega sida. 

Jag har inte mycket till mod när det gäller att ta lite chanser och risker. Jag håller mig alltid till de normala utan att tänja på några gränser. För tillfället hade jag gärna köpt en skopa med mod för att ta mig i kragen och prata! För mig brukar det ta tre år för att ens säga HEJ, men jag har inte tre år. Jag vill bli modigare nu. Ta steget!