Jag tänkte att det kan vara bra för er tappra läsare att veta hur jag ser ut. Så detta är jag på en strand på Bornholm     

Här är en bild på Falun ifrån lugnets skidstadio. Backhoppning är inget som jag sysslar med men det vore extremt kul att testa när man bor i Falun. 

Pontus Hultin Johansson

Det börjar dra ihop sig mot en flytt mot Falun nu. Denna månaden har varit väldigt annorlunda emot andra månader. Jag har själv fått ta tag i att hitta ett nytt boende, köpa möbler inför lägenheten och samtidigt kunna ha lite semester. Om jag hade kunnat träna som vanligt hade det varit en ganska normal månad men nu har jag inte kunnat köra så mycket träning heller så det har blivit mest cykel som träning vilket jag inte är så van vid. När man ska köpa möbler så är blocket en helt fantastisk uppfinning. Har under denna veckan köpt ett skrivbord ettköksbord med fyra stolar för totalt 500kr!!! 500?!?!?! Fatta hur billigt de är. Visst att möblerna inte är nya och att det är lite märken och så i bordet men vafan, jag är 19 år och ska bo i en tre med en 20 åring. Hur noga är det då att allt är sprillans nytt? 

Denna månaden känns det som att jag har tagit ett stort kliv in i vuxenvärlden. Idag tvättade jag till coh med bilen, och det är inte för att man får pengar som förr i tiden. Nä utan nu måste man betala för att göra det istället. Bilen brev ren och fin i alla fall :D 

Jag har en ny underbar brevvän också. Att skriva brev är något som man verkligen borde göra mer för att hålla kkontakten med sina vänner. Att skriva ett mail på sin hotmail eller facebook känns så jävla opersonligt så det finna inte. När man får ett brev som är stämplat till sig själv så vet man verkligen att det är skrivit personligen till mig. Att skriva brev är verkligen något som jag kommer att fortsätta med tills dem slutar sälja brev och frimärken pga den sjuka elektroniska utvecklingen. Så att skriva brev tycker jag absolut folk borde göra oftare. 

Mot framtiden och vidare!!! 

Förra veckan var jag och mina föräldrar på semester i Borgholm. Det var verkligen en vanlig semestervecka för jag tränade knappt någonting. Bornholm är en ö som ligger en dryg timme med båt utanför Ystad. ett tag kändes det som att vi hade i all fall tur med vädret skulle stämma in ganska bra på oss. Men det vore väldigt fåfängt att påstå de. Bornholm mötte oss med soligt fint väder och ön gav direkt ett väldigt mysigt intryck. Däremot när vi kom till hotellet som på bilderna hade sett väldigt fint ut så möttes vi av en överraskning. Rummet vi fick kryllade av flugor och myror, fyfan vi måste få ett nytt rum sa vi direkt! Jo tack det fick vi. De nya rummet såg likadant ut och var fritt ifrån myror och skit. Dagarna på Bornholm gick och solen stekte på väldigt gött nästan varje dag vilket var väldigt tur, annars hade det fan inte varit alls samma fina ö. Just denna veckan verkade de vara den största turistveckan på hela året. Det kryllade av Tyskar, Normän och Danskar. Danskarna och tyskarna påminner väldigt mycket om varandra som om att dem vore släkt typ. Men fasen vad fula. Inte för att vara elak eller taskig på något sett. Men ouppfostrade ungar med gammeldags klädstil, stumpur i sandalerna och byxor som slutar på mitten av smalbenet. Nä jag blev väldigt förvånad över Danskarnas sett att bete sig på. Riktigt fet frukost gärna med starksprit till efterätt på frukosten. Måste berömma Dante när jag träffar honom över att han valde helt rätt Dansk. Sarah ser fan så mycket bättre ut än dem danskarna jag såg på Bornholm. Riktigt snygg till och med. Det som gjorde veckan mer intressant för min del var att på ön pågick en av danmarks största löpartävling som pågick i 5 dagar. Det gick olika lopp varje dag på olika platser av ön vilket var väldigt kul att åka runt och kolla på. Det värsta med resan var mitt vänsta knä. Vi gick runt endel om dagarna för att se mera av ön. Detta gjorde att varje dag efter typ 2km gång fick jag betydligt mer ont i knäet. När jag gick ner till havet någon kväll så var det som värst, riktigt jävla hallt. Men men, jesus har väl inte valt mig som springpojke trotts allt. Han kanske mer vill att jag ska ägna mig åt att dricka god öl, för de fanns det gott om på Bornholm. Jag smakade några olika varianter som var bryggda i Svaneke på ön som var väldigt goda. I alla fall så hade vi tur med vädret och man kunde jobba på brännan och bada i havet några dagar ändå.

Igår när jag kom hem åkte jag iväg till Olander och ägnade kvällen åt lite Fifa lir vilket alltid är trevligt även om jag oftast förlorar. Har aldrig ägt något tv-spel så det kanske förklarar saken. Olander fick en öl av mig av den mörkare sorten. En Stout ifrån Svaneke. Den var väldigt omtyck vilket var kul. Olander är nog väldens snällaste neger som jag verkligen vill hålla kontakten med nu när jag flyttar upp till Falun.

På tal om Falun så fick jag idag reda på vem jag ska bo ihop med i lägenheten. Det är en kille ifrån Gnosjö som kanske inte riktigt är min typ. Jag blev lite smått besviken när jag kollade upp honom på Facebook. Jag hade ju självklart hoppats på det bästa vilket kanske var dumt av mig. Min kompis sa åt mig att inte dömma i förväg men vafan, det är inte så lätt. Första gången man ska bo ensam hemmifrån men en vilt främmande människa så vill man ju ha det någorlunda bra. Vad vet jag det kanse funkar bra ändå men det återstår att se. Jag lovar att ge det en chans i alla fall och blir det helt fel så får jag väl köra mitt eget race som morsan sa.  

Jag saknar tiden då ID10B röjde på stan, det kallas kärlek! 

Känn ingen sorg

Är en film som all borde se. Håkans Hellströms texter i bildformat blir så otroligt bra på den vita duken i biosalongen. Kärlek, glädje, sorg och musik blir tillsammans väldigt fint på Göteborgs gator. 

Bornhom är vackert vilket jag även försöker visa med hjälp utav min mobilkamera

När man kollar på en film där någon sitter ensam på en fin sandstrand när soler håller på att går ner så ser det väldigt fint ut. Det ser ut som att alla tankar och funderingar man har i huvudet löser sig utan problem. Som att man skulle kunna få omgivningen till att svara på sina frågor. Men ikväll när jag satte mig ensam på stranden så fick jag inga direkta svar. Kanske berodde det på att det inte var en tillräckligt fin kväll som det alltid är på film, men det va endå en fin solig sandstrand. När jag gick ner till stranden hade jag ondare i mitt knä än vad jag någonsin haft tidigare. Så när jag kom ner och satte mig på stranden fick jag kyla knäet med ölen de första jag gjorde. Sedan var det bara att sitta och avnjuta det sissta av dagen och glömma smärtan i knäet.

Igår var vi nere i Svaneke där dom tillverkar Bornholms godaste öl. Den finns i lite olika varianter, allt ifrån ifrån Stout, IPA och lager. Iaf så åkte vi förbi bryggeriet där dom brygger ölen vilket var lite av en besvikelse. Jag hade hoppats på en gratis runtur med smakprov med i bilden ;) men istället fick nöja sig med att titta in utanför. 

När vi var nere i Svaneke så passade jag även på att ta en bild på något annat än öl. Frida klagde på mig därför att jag bara postade bilder med öl på ifrån Bornholm, som att det inte fans något annat fint att plåta. Men jodå Bornholm är väldigt vackert, bara det att på instagram och facebook så anstränger sig verkligen folket för att få en perfekt väderbild som ger många likes. Jag tar upp kameran när jag tycker något ser fint ut och tar ett enkelt kort så varsågod min kära syster.

En bild med hav och blå himmel!

Ja idag har jag varit nere. Jag vet inte exakt vad det beror på men jag tror det är många faktorer som spelar in. Det som känns värst just nu är att jag har jävligt ont i benen. I vänster knä gör det ont när jag bara går ner till havet, och det är 300m. I höger smalben gör det ont mest hela tiden, i värsta fall är det en stressfaktur. Detta gör att jag absolut inte kan springa. Något som har varit så självklart i 19 år. Det är väldigt många som inte förstår sig på att det kan vara så skönt och kul att springa, men det går heller inte att förklara. Ska man göra ett försök så skulle jag beskriva det som att springa "fort" under en lång tid utan att bli trött. Det är en väldigt speciell känsla. Eftersom att jag inte kan springa så har jag ju självklart tränat på annat vis. Men i torsdags när jag åkte rullskidor så blev även det för mycket för min kropp och jag fick väldigt ont i smalbenet. Men inte nog med det. Knäet gör ondare än på länge. Efter att jag tävlade på öland för ett par tre veckor sedan har jag inte sprungit en meter. Så just nu känns det som jag är en skadad öldrickande turist på Bornholm. 

Jag saknar min gamla klass. Jag trodde aldrig att det skulle kännas så tomt utan dem. Det var verkligen en otroligt bra tid tillsammans med dem på Katedral, och igår när man träffade många av dem igen så kom gnistorna tillbaka. Dessutom berättade många av dem om sina framtidsplaner, om utlandsresor och jobb. Tjäna pengar istället för att bli skylldig massa pengar pga lån då man ska plugga. Jag  vet inte men kanske är det bara jag som blir nojjig. Jag kollade igenom flera bilder ifrån studenten idag och jag får genast massa underbara minnen i skallen.

Jag befinner mig på Bornholm och det är otroligt fint, men kan ändå inte njuta av det. Satt på en väldigt fin strand tidigare men mådde fan dåligt. Kändes som det gör på film när man sitter på en strand och bara funderar om vad man egentligen vill. Ena dagen så känns Falun som ett väldigt bra alternativ men idag känner jag ingenting. Kanske är det inte alls det som är problemet utan något helt annat.  

Kan ingen bara säga åt mig vad som är rätt och fel?