Ja idag har jag varit nere. Jag vet inte exakt vad det beror på men jag tror det är många faktorer som spelar in. Det som känns värst just nu är att jag har jävligt ont i benen. I vänster knä gör det ont när jag bara går ner till havet, och det är 300m. I höger smalben gör det ont mest hela tiden, i värsta fall är det en stressfaktur. Detta gör att jag absolut inte kan springa. Något som har varit så självklart i 19 år. Det är väldigt många som inte förstår sig på att det kan vara så skönt och kul att springa, men det går heller inte att förklara. Ska man göra ett försök så skulle jag beskriva det som att springa "fort" under en lång tid utan att bli trött. Det är en väldigt speciell känsla. Eftersom att jag inte kan springa så har jag ju självklart tränat på annat vis. Men i torsdags när jag åkte rullskidor så blev även det för mycket för min kropp och jag fick väldigt ont i smalbenet. Men inte nog med det. Knäet gör ondare än på länge. Efter att jag tävlade på öland för ett par tre veckor sedan har jag inte sprungit en meter. Så just nu känns det som jag är en skadad öldrickande turist på Bornholm. 

Jag saknar min gamla klass. Jag trodde aldrig att det skulle kännas så tomt utan dem. Det var verkligen en otroligt bra tid tillsammans med dem på Katedral, och igår när man träffade många av dem igen så kom gnistorna tillbaka. Dessutom berättade många av dem om sina framtidsplaner, om utlandsresor och jobb. Tjäna pengar istället för att bli skylldig massa pengar pga lån då man ska plugga. Jag  vet inte men kanske är det bara jag som blir nojjig. Jag kollade igenom flera bilder ifrån studenten idag och jag får genast massa underbara minnen i skallen.

Jag befinner mig på Bornholm och det är otroligt fint, men kan ändå inte njuta av det. Satt på en väldigt fin strand tidigare men mådde fan dåligt. Kändes som det gör på film när man sitter på en strand och bara funderar om vad man egentligen vill. Ena dagen så känns Falun som ett väldigt bra alternativ men idag känner jag ingenting. Kanske är det inte alls det som är problemet utan något helt annat.  

Kan ingen bara säga åt mig vad som är rätt och fel? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig som fjorton år igen när jag frågar mig själv, Hur vet man om man är kär? Finns det några speciella regler och exakta beteenden som kännetecknar att man är kär. Om man drömmer om en person, om man minns dess lukt, skratt och hur personn...

Mycket har hänt under tiden som jag verkligen inte har haft något sug efter att skriva. Det har varit ett jullov vilket känns väldigt långt bort nu, men redan då så hände det grejer. Årets julafton var verklig som den alltid har varit, inget märkvärd...

Min klasskompis som verkligen förstår Håkan Hellström som jag gör!     ...

Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!Det här har växt i migÅh, så länge nuRegnmoln brukade jaga migOch nu jagar jag morgonen längs avenyerDu var full och jag var fullI aprilsolenDu är den sortens flicka jag gillarFör du är tom och jag är tomOch ho...

Blogga regelbundet är väl inte min stil antar jag. Jag har liksom inte haft något sug efter att skriva ut det jag känner. Men jag känner mycket, jag kan lyssna på Håkans låtar en hel dag utan att tröttna. Det är helt otroligt så texterna gräver sig d...