Ja jag kom in på Idrottstränarprogrammet i Falun. Faktiskt så hade jag väntat mig de eftersom att man ändå la ner några timmar på plugg under gymnasiet. Men boendet kvarstår. Idag ringde jag ett boende som eventuellt skulle delas med en tjej som skulle börja gymnasiet. När dem fick höra att jag var 19 år och precis hade tagit studenten så var jag inte direkt något bra alternativ. Men som sakt allting löser sig alltid.

Jag ser fram emot att flytta till Dalarna, även om det känns nervöst och spännt nu så tror jag ändå att det är de rätta just nu. Om jag inte hoppar på detta tåget vet jag inte vad jag ska hitta på, jag behöver det. Framför allt för träningens skull, jag behöver något nytt för att kunna fortsätta med min idrott. Över huvud taget behöver jag se något nytt och träffa nya människor. Jag saknar mina vänner ifrån gymnasiet, men det är inte så mycket att göra åt. Jag kommer aldrig kunna få en bättre klass än den jag gick i på Katedral men jag är nöjd om den blir hälften så bra i Falun.

Jag har bott i Växjö i hela mitt liv och det är en väldigt bra stad, men jag kan Växjö nu. För en tid behöver jag se något nytt. Växjö är mitt hem och kommer alltid att vara. Jag tror inte någon i min ålder känner till Växjö på det sättet som jag gör. Alla gator alla butiker alla idrottsanläggningar och gym. I Falun så vet jag att jag kommer trivas med idrotten. Om staden är lika bra som Växjö är svårt att tänka sig, men på tre år kanske man hinner lära känna nya områden och människor. Falun är i alla fall värt ett allvarligt försök. Mycket kommer att förändras när jag inte bor hemma längre. Men jag har många kompisar som har bott hemmifrån på gymnasiet och dem har ju klarat sig fint, så varför skulle inte jag de?

Jag hoppas att kunna hålla kontakten med så många som möjligt ifrån min gamla klass och övriga vänner ifrån Växjö. Skulle någon sakna mig så befinner jag ju mig bara 6h iväg med bil. Jag menar det är ju inte andra sidan jordklotet direkt.

Som Per Sjögren brukade säga!

May the force be with you!      

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig som fjorton år igen när jag frågar mig själv, Hur vet man om man är kär? Finns det några speciella regler och exakta beteenden som kännetecknar att man är kär. Om man drömmer om en person, om man minns dess lukt, skratt och hur personn...

Mycket har hänt under tiden som jag verkligen inte har haft något sug efter att skriva. Det har varit ett jullov vilket känns väldigt långt bort nu, men redan då så hände det grejer. Årets julafton var verklig som den alltid har varit, inget märkvärd...

Min klasskompis som verkligen förstår Håkan Hellström som jag gör!     ...

Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!Det här har växt i migÅh, så länge nuRegnmoln brukade jaga migOch nu jagar jag morgonen längs avenyerDu var full och jag var fullI aprilsolenDu är den sortens flicka jag gillarFör du är tom och jag är tomOch ho...

Blogga regelbundet är väl inte min stil antar jag. Jag har liksom inte haft något sug efter att skriva ut det jag känner. Men jag känner mycket, jag kan lyssna på Håkans låtar en hel dag utan att tröttna. Det är helt otroligt så texterna gräver sig d...